Jahopp då var det officiellt, jag blir arbetslös efter nyår! Det suger stenhårt, är sjukt ledsen och har fått kämpa tillbaka tårarna hela dagen på jobbet och nu när jag har kommit hem bara sprutar dom! Känns helt värdelöst, man känner sig jävligt kass faktiskt! Men på ett sätt får jag ju se de positivt med alla dörrar som öppnas för annat (yeah right med all anställningsstopp som är överallt nu!) men jag ska ju gå en nagelutbildning som kostar skjortan och nu måste jag ju ta ett lån för detta. Tanken på att få gå den utbildningen är det som har fått mitt humör att vända till det goda, klart de förstörs också. Får inte någon som helst feedback av pappa, utan närmare bestämt skäll! Han fattar inte hur fan jag tänker och gapar på mig. Känns ju jävligt roligt! Jag tänker inte jobba med barn nu, aldrig. Bara om jag får erbjudande att stanna kvar på den avdelningen jag är nu, men den chansen är inte stor. Därför vill jag börja direkt med naglarna. Skulle ju kunna ta ett butiksjobb sålänge och spara pengar, men hur fan ska det gå till när ingen anställer någon nu?

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN också!
Varför nu?