På vår studiedag idag på jobbet så satt vi på huset och prata lite om vårat nya tema som vi ska ha gemensamt med barnen, som vanligt så kom vi in på något helt annat ämne: mobbing! Asså, bara ordet ger mig rysningar och det värsta utav allt är att jag har varit en själv, mobbare alltså. Och jag skäms, fruktansvärt. Men de är tydligen en fas i ens utveckling, men man måste väl kunna stoppa det på något sätt eller? Jag önskar bara att jag kunde vara så stark när jag var mindre som jag är idag (i och för sig, inte många barn i 9 års ålder som är starka) ja menar om jag hade sett någon liten stackare bli utsatt för något idag hade jag gått fram och jag hade smällt till ungjävlarna. Fast de är också fel, egentligen men ändå inte! Man ska lära dom som är utsatta att dom måste sätta stopp. Man måste ge dom mer självfortoende till att smälla tillbaka själva, det skulle nog bli en chock för mobbarna. Jag kom på de också; detta kanske är något för mig? Något sånt jag ska jobba med!!? Äh, nu vet jag knappt vad jag babblar om längre. Nu blir det H&M och Ellos katalogen för min del :) sedan nana. God natt och sov gott.


Carro; glöm inte min tårta imorgon. Jag vill ha den då också, vet du hur sugen jag är nu eller?